karatevetint *straying around*

Det finns ”många” som menar något om det ämne som tas upp i det här inlägget. Hartassarna sitter där för att det är få som känner till hur det föregår i skidskyttevärlden. För gemene man i Sverige som inte har förstahandsinsikt i hur saker görs på hemmaplan/de inre kretsarna, så kommer det här att vara helt oförstående, men kanske det kan öppna ögonen för någon? Ja, det är uppenbart och medvetet att författaren till detta skrivet stavat sirkus med s och inte c, bakgrunden till detta torde vara uppenbart (för insatta väl bemärka).

Det är lite svårt att veta var man ska börja. Men vi kan starta på1990-talet och början på diktatorn och målisens storhetstid. De ska ha cred. för att ha fått fram ett par tjejer som gjort det väldigt bra, men vad med alla andra dussintals som slutat (tidigare) pga av vissa bemärkelsesvärdiga principer? Kan man lyckas på annat sätt?
Det kan nämnas att är man inte med i A-laget, så är ju en av dessa principer att man ska pensioneras redan vid 22 års ålder (detta gäller dock endast tjejer, då killarna aldrig blir för gamla tydligen). Som kan tyckas vara lite tidigt, då det finns många exempel på idrottare/skidskyttar som varit på elitnivå helt till slutet av 30-års åldern. Här kan vi bl a nämna Ole Einar Björndalen, Sven Fischer, Usci Disl, Andrea Henkel m fl.
På andra sidan, om du är med i A-laget, så har du klippkort på hela karriären. Kan dra fram exempel på en åkare som varit sjuk/skadad, som inte behövde åka några uttagningstävlingar utan fick hoppa rakt in och hamna i slutet av resultatlistan. Kunde kanske gett andra chansen här? 

En annan är att principerna inte gäller utan undantag, här lyser nepotismen starkt igenom. Vi kan också ta upp att om du inte är skidskytt utan har längdskidåkning som huvudgren, så kan du gott vara i slutet av 20-års åldern och knappt kunna träffa tavlan för att bli uttagen i A-laget. Här kunde vi nämna många exempel på dåligt omdömme/resultat, men avstår pga att inte hänga ut någon aktiv/fd aktiv, då detta inte är undertecknads syfte.

Förhoppningen var att nu som storhetstiden för tidigare nämnda stofiler var över så skulle det bli bättre. Tyvärr var så inte fallet. Til synes så har dessa principer nu också adopterats av nuvarande stab. Man kan ju tycka att ett landslag ska bestå av landets bästa idrottare i sporten. Tyvärr så verkar inte uttagningskomittén ha samma uppfattning. Man skulle ju tro att om man presterar bra så ska man belönas, men icke. Vår käre FB tycks i sitt maktrus fort ha glömt hur det var när han själv var aktiv. Men så brukar det vara i sektliknande samhällen, man tar vid sig av ”kollektivets” värderingar. Som kan tyckas konstigt, för här är det bara en minoritet som har de värderingarna.

Svenskt mästerskap, SM, var tidigare något som värdesattes högt. Tyvärr så har denna tävling nu hackats upp från att vara en hel vecka till flera små tävlingar, på olika helger under säsongen. Har detta bidragit till att sänka statusen? Eller är statussänkningen pga att A-laget/MC-uttagna inte får lov att tävla/bortprioriterar för att tävlingarna ligger på ”fel” helg? Min uppfattning är att de som planerar tävlingarna skulle lägga dem på en tidspunkt då alla har möjlighet att delta? Här försvinner ju konkurrensen om platser, som i sig borde göra alla bättre och som borde vara något att sträva efter?
Det att vissa på staben inte ens fått med sig/bryr sig att det varit SM helgen som var bidrar ju inte heller till att bättra statusen.
Många frågetecken. Som troligtvis inte kommer få några vettiga svar, säkert inga svar alls. Författarens uppfattning är den att detta borde tas upp, göras synligt. Gärna av media, för att få lite mer slagkraft. För som det är nu kommer vi inte ha något lag damlag i nästa OS heller, då ledningen verkar ha glömt att man måste kvalificera sig dit också.

Det är ju även en tidigare elitaktiv som nyligen givit ut en bok där han bland annat kommenterar mobbning. Kan hålla med om detta, det är så jag också uppfattat det.
Kan tillägga att det inte bara varit från den utpekade sin sida men också av övriga mot andra utanför A-laget.